Det svenska klimatet

Alla som har eller har haft en trädgård vet att olika växter trivs olika bra i olika odlingszoner. Men alla har kanske inte funderat så mycket mer över vad detta innebär, även om man inte försökt odla precis samma växter i sin trädgård i Umeå som ens moster i Skanör har. Sverige är ett avlångt land med stora skillnader i temperatur och nederbörd mellan de norra och de sydliga delarna. Även höjdskillnader, närheten till stora sjöar, haven som omger Skandinavien och inte minst Golfströmmen i Nordatlanten påverkar väderförhållandena.

Odlingszoner

Svenska pomolgiska förening, nuvarande Riksförbundet Svensk Trädgård, ritade 1910 upp en karta över Sveriges odlingszoner, alltså de områden där klimatförhållandena och årstidernas påverkan på växtlivet är så likartade att området kan ringas in och särskiljas från sin omgivning. Genom åren har kartan justerats och gjorts mer detaljerad. Kartan är uppdelad i åtta zoner, där zon I är den mildaste som omfattar sydkusten, Öland och Gotland, medan zon VIII är den bistraste. Fjällvärlden är undantagen från zonkartan, men kan på sätt och vis sägas utgöra en nionde odlingszon.

Odlingszonerna utgör en sorts miniversion av de klimatzoner som jorden är indelad i. De södra delarna av Sverige ligger i den varmtempererade zonen, där sommaren är relativt lång och varm medan vintrarna inte är alltför bistra. Största delen av Svealand och Norrland ligger inom den kalltempererade zonen. Här är vintrarna längre och vegetationsperioden kortare. Den norra halvan av Skandinavien har ett subarktiskt klimat: vintrarna är långa och mycket kalla. Tjälen sätter sig i marken under vintern, men tinar varje vår. Somrarna är korta och milda, och det kan bli minusgrader även då.
Mängden nederbörd som faller över Sverige är högre än avdunstningen och transpirationen. De två sistnämnda kan dock vara höga under sommaren, framför allt i östra och södra Sverige, vilket kan leda till vattenbrist.